Julen. Den kan vara glad, underbar, glittrande och värmande. Eller alldeles, alldeles för jävlig.

Veckans krönika handlar om en omvänd Askungesaga. Välkommen in.

När jag fick mitt första barn bodde jag på Mariagatan i Majorna i Göteborg. En bit bort låg närbutiken och ingången till butiken var så smal att jag kom inte in med barnvagnen. Men utanför på en bänk satt det alltid några ur eliten som de själva kallade sig. Många andra kallade dem för a-lagare. Och en av dem, Roy, blev jag lite extra kompis med. Så varje gång jag skulle in och handla så passade han min son som låg och sov i vagnen utanför.

Det närmade sig jul och dagen före julafton stötte jag ihop med Roy på spårvagnen. Han skakade, var lättretlig blandat med gråtmild, och jag frågade honom vad det var. Han berättade att han var nykter, för dagen efter skulle han träffa sina barn.

Julafton blev en besvikelse för Roy. Tillställningen hade varit stel och konstlad och allt slutade med att han gick därifrån och tog sig en riktig fylla istället.

Och kanske är det det där med konstlat som är problemet. Att vi ofta försöker spela ett spel för att problemen inte ska synas. Roy blev inte mindre alkoholist för att han tog på sig en skrynklig skjorta, sin slips från Myrorna, vattenkammade sitt hår och med en tvådygnsnykterhet bakom sig stod i dörröppningen med skakande händer och alldeles fel julkappar.

För en familj med en missbrukare i får ordet julspel en helt annan innebörd. I julstädningen sopas även problemen under mattan och trampas till. Partnern till missbrukaren flänger runt som en idiot för att försöka täcka upp och lyckas trots det faktum att den ena föräldern somnat i soffan redan 11.30 verka helt normal. Barnen sneglar på flaskan för att se hur mycket det har sjunkit. Alla letar efter tecken hos den missbrukande föräldern för att se hur långt i berusningen denne har kommit. För varje stadie har sitt egna speciella tecken. Först det glada, sedan den överdrivna leken, sluddrandet, irritationen, aggressiviteten eller i bästa fall insomnandet. Varje individ reagerar på olika sätt, men alla har sina kännetecken som de närmaste lär sig snabbt att tolka.

”Men kan de inte hålla sig nyktra på julafton.” En kommentar många får höra när detta tas upp. Men det hjälper tyvärr inte. Alla vet att det blir ytterligare ett spel där missbrukaren sitter där och är lättirriterad, låg i sinnet och inte alls sig själv. Och alla andra runtomkring får dåligt samvete för att personen mår dåligt och partnern får dåligt samvete när tanken dyker upp: ”Men kan du inte bara dricka så du blir som vanligt igen. Det kan vi hantera i alla fall”

Alkoholism är en sjukdom. Det hjälper inte att vi för en dag försöker att tränga bort det och låtsas att det inte finns. Jämför det med att ni har en familjemedlem som har cancer. Även om ni säger till denne att: ”Imorgon är det julafton. Då ska alla vara glada, så då får du inte ha cancer” så går ju inte det. Cancern finns där alla dagar tills den eventuellt är botad. Samma sak med alkoholism. Eller annan typ av missbruk.

Även om verkligheten är värst så kanske det ändå är bäst att hålla sig till den. Även om den också gör ondast. Den dagen då vi börjar prata om hur missbruket påverkar omgivningen och den som är sjuk, det kanske först är då som de som lever i dessa familjer kan sluta låtsas som att det är normalt att den ena föräldern har kissat ner sig där denne har somnat i soffan. Det kanske är först då som  missbrukaren själv kan skära ner på en del av sin ångest över att än en gång brutit löftet om en nykter jul. Det kanske är först då som barnen kan titta på Kalle Anka utan hörlurar för att hålla grälet som pågår i köket borta.

Kanske är det samtalet där familjen säger till missbrukaren att vi kan inte fira högtider med dig när du är sjuk som får denne att ta tag i sin sjukdom och söka hjälp. Och visst. Första julen kommer familjen säkert att ha en gnagande känsla i magen över att ha stängt ute en person de älskar. Men många har den verkligheten och det är bättre att lära sig att hantera sin verklighet än att stå där i fönstret likt Askungen och önska sig till alldeles underbar plats. Med det inte sagt att du inte kan komma till den platsen, det kan du. Men inte genom att låtsas. Dit kommer du genom att hantera din verklighet och vara ärlig med den.

Därför önskar jag er en ärlig jul. Och ni vet att ni kan höra av er till mig så mycket ni vill och det gör ni på 0470-726057

Publicerad på Sveriges Radio