När granskarna knackar på dörren

Som gammal journalist, före detta ordförande för Föreningen Grävande Journalister och arbetsledare för diverse redaktioner och projekt inom granskande journalistik så tycker jag att den  granskande journalistiken är den viktigaste vi har. Vi behöver journalister som dels ger oss en fördjupning och en inblick i samhället. Men också en granskning av makthavare, oavsett om de är politiker, företagsledare eller influencer. Alla som har en stor inverkan och påverkan på många människor behöver granskas. Och ska vara beredda på det.

Det är klart att man ibland kan ifrågasätta de metoder som används av redaktioner för att får fram vissa uppgifter. Men det är ändå slutresultatet som är det viktiga och som man ska fokusera på då man har blivit granskad. Att lägga energi på dolda kameror eller inspelningar gjorda utan att alla fått information om att det pågick en inspelning är bortkastat. Det är en diskussion som kan föras vid andra tillfällen, men inte under en pågående granskning.

Med bakgrund som granskande journalist och numera PR-människa så händer det att jag blir kontaktad av personer och företag som blivit ”offer” för en granskning. De är ofta arga och besvikna över hur granskningen är gjord, hur den blivit vinklad och så vidare. Det första jag ber dem om då är att lägga det åt sidan och fokusera på vad som verkligen sägs i granskningen. Finns det rena faktafel så ska man bemöta det med rätt uppgifter. Men då måste man också ta reda på hur faktan har blivit fel. Kan det vara så att någon har gett journalisterna fel fakta? Medvetet eller omedvetet? Utifrån det kan man sedan bemöta faktafelen.

En annan sak som ofta sägs är ”Javisst, vi kanske har gjort fel. Men…” Där stoppar jag. Inga men. Inga bortförklaringar. Felen som är gjorda är fel oavsett alla ”men” i världen. Stå för det. Det kan vara så att det som har granskats är en ynka procent av hela verksamheten. Att resten av verksamheten är fantastisk. Bra. Var trygg i det och gå ut och be om ursäkt för felen som har gjorts, rätta till det som går och se sedan till att den lilla procent som inte varit lika utmärkt som resten blir det. Och berätta om det!

Vi har idag en fantastisk möjlighet att vara transparenta i det vi gör. Det finns alla möjligheter till att  kunna visa allmänheten hur man arbetar vidare med ett förbättringsarbete även efter att nyhetsredaktionernas intresse svalnat. För visst vore det en fantastisk värld om granskarna mer ofta kunde följa upp sina granskningar för att sedan någon gång även berätta om hur bra det blev. Men så ser det sällan ut tyvärr. Och jag har viss förståelse för det också. De har nya granskningar att göra, nya avslöjanden och nya tittar-,läsar- och lyssnarsiffror att toppa. Ett företag som gjort om och gjort rätt lockar inte den publik som ett företag som gjort fel gör. Därför är det viktigt att man som makthavare och företagare själv berätta om vad man gör. Starta en blogg över förbättringsarbetet eller gå ut och var aktiv i samhällsdebatten. Det kanske finns samhällsfrågor som gjort att det var lättare att ta fel väg till en lösning än den rätta? Berätta om det, men skyll aldrig ifrån er.

Jag har jobbat mycket med ungdomar i olika roller. En sak jag försöker att lära dem är: Be om ursäkt när du kommer för sent och var snäll så löser sig resten. Jag vill inte höra ursäkter om varför de kommer för sent, jag vill höra en ursäkt för att de kommer för sent. Förklaringen kan jag ta senare.

Samma råd vill jag ge till alla makthavare, oavsett position. Be om ursäkt när ni gjort fel. Förklaringen kan vi ta senare.

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.